VARFÖR ÄR DET SÅ VIKTIGT AT VARA MED VÅRA KÄNSLOR 
 

När jag var ung tänkte jag ofta att jag kände alltför mycket, alltför intensivt, oavsett om det var negativa eller positiva känslor. Det var mycket det som drev mig att yoga och meditera så mycket. Jag ville lära mig att vara med mina känslor.

Lära mig att vara lugn och trygg nog att stanna med dem tills jag förstår deras meddelande till mig. Istället för att reagera på dem, stänga av inför dem eller fly från dem genom olika omedvetena beteenden. 

Jag ville och behövde bli vän med mina känslor. Och sluta döma mig själv som "överkänslig".  De flesta av oss känner nog igen detta som en förtryckande patriarkal struktur som fortfarande påverkar hur många av oss relaterar till våra känslor, oavsett vilken könsidentitet vi har. 

Idag ser jag mina känslor som mina inre guider som är värda min uppmärksamhet och tid. Såklart så känns obehagliga känslor fortfarande obehagliga och jag behöver fortfarande påminna mig om att vara snäll och tålmodig med mig själv. Men jag är mindre rädd för det jag känner. Jag förstår att det finns en bakgrund till det. Jag är mindre rädd att öppet dela hur jag känner med andra så jag ser det som ett sätt att förbättra vår kommunikation. 

Genom att låta våra känslor bli sedda så kan vi lära oss mycket kring hur vad vi säger och hur vi beter oss påverkar både oss själva och varandra. 

Från den transparenta platsen kan vi ta bättre ansvar sinsemellan för vad som är mitt, vad som är ditt och vad vi behöver för att känna oss trygga tillsammans.  

Både Leona Renee Ross och jag är dedikerade till att hedra den emotionella intelligens som är invävt i våra kroppar.